Engångblommande gammaldagsrosor

Rosor eller rosgrupper som förädlats fram före 1867 och blommar en gång per växtsäsong, kallas för engångblommande gammaldags rosor. Många rosor i denna grupp bildar större buskar än de återblommande rosorna. De är också ofta mer lättskötta genom att de kräver lite näring, ofta tål skugga, är mindre sjukdomskänsliga och är härdigare än sina återblommande gelikar. Ett ypperligt resultat kan fås, om man i sin trädgård blandar engångblommande med flergångblommande rosor! Gallicarosor Gallicarosor är äkta gammaldags rosor av tidigt europeiskt ursprung med magnifik blomning i juni–juli! De är härdiga, långlivade och växer bra även på ganska magra jordar. Buskarna är oftast rättuppväxande mellan 1 och 1,5 m höga. De kan få svampsjukdomar men är oftast friska. Gallicor har en fantastisk doft och kronbladen behåller oftast sin doft efter torkning. De kräver ganska lite gödsling och är ofta skuggtåliga. Damascenerrosor En grupp engångsblommande, gammaldags rosor, mycket odlingsvärda på grund av sin härdighet, friskhet, sitt utseende och starkt doftande blommor. De anses ha förts till Europa från Mellanöstern av korsriddarna. Damascenerrosorna har oftast vita och rosa nyanser. På 1800-talet intog de topplatsen bland prydnadsrosorna i europeiska trädgårdar. Enbart doften kunde vara skäl nog för denna placering, då en rosgrupp med mera intensivt doft svårligen kan hittas. Bildar höga buskar med bågböjda grenar och växer bra även på medelgoda jordar. Albarosor Rosorna härstammar från medeltiden och från östra medelhavsområdet. Blommar i rosa och vitt med en ljuv skönhet som kompletteras av det grågröna bladverket. Albarosorna är engångblommande och är bland de friskaste och härdigaste rosorna. De klarar de flesta jordmåner och är anspråklösa vad gäller näring, gödsel och beskärning. Om de får några svampsjukdomar är det oftast rosrost. De flesta är skuggtåliga höga buskrosor och några av dem kan även användas som klätterrosor. De har en underbar stark doft. Centifolierosor Centifolierosor, eller hundrabladsrosor odlades fram av holländarna på 1600-talet. En av de mest älskade rossorterna; kallades oftast ’mormorsrosor’ men också ’roses des peintres’ eftersom de ofta avbildades i det holländska blomstermåleriet.Centifolierosor är engångblommande och har i allmänhet stora, klotformade, nickande, doftande blommor. Skall odlas på medelgoda till goda jordar.